En möjlighet att återta det unika stadsrummet
SvD Publicerad: 26 januari 2009, 09.45. Senast ändrad: 26 januari 2009, 09.54
NATURSKÖNT. Om vi inte tar tillfället i akt och gräver ner tunnelbanan får vi i generationer leva med en omodern och förfulande trafiklösning mitt i stadens medeltida kärna. Det skriver Monica Andersson, företrädare för det alternativa förslaget.
Slussen präglas av en säregen naturskönhet. Mötet mellan Mälaren och Saltsjön, mellan Söders förkastningsbrant och Gamla stans låga näs ger platsen dess unika karaktär. Slussen är också osedvanligt rik på kulturhistoriska värden: Stockholms medeltida kärna i Gamla stan, 1600-talsmiljön på Riddarholmen, stadens fronter mot vattenrummen. Det är dessa omistliga värden av riksintresse som borde utses till världsarv, inte en uttjänt trafikkonstruktion (som Jöran Lindvall hävdar i sitt inlägg, 19/1).
Det var inte länge sedan det rådde en bred politisk enighet om att Centralbron borde förläggas i tunnel. En statlig utredning tillsattes, Riddarholmskommittén. Kommittén satte upp ett långsiktigt mål med en ombyggd tågbro i ensamt majestät längs en återskapad Riddarholmskanal.
Ombyggnaden av Slussen borde vara föremål för en minst lika grundlig utvärdering. Tunnelbanan mellan Slussen och t-centralen är idag en flaskhals som står i vägen för en utökning av turtätheten. Tunnelbanan lever dessutom under hot om översvämning. Professor Klas Cederwall på KTH menar att hela vattenområdet runt Gamla stans t-banestation borde klassas som en damm med högsta skyddsklass.
Slussen kommer att bli en stor grop när området grävs bort för den nya grundläggningen. Då öppnas ett unikt tillfälle, som inte kommer igen på minst ett sekel. Då är det möjligt att i en ”bypassoperation” gräva ned tunnelbanan mellan Slussen och Gamla stan. Stockholm kan få en toppmodern t-bana i nätets absoluta centrum som svarar mot den kraftiga befolkningsökning som väntas. Dessutom kommer t-banetrafiken att kunna hållas igång under byggtiden.
Det är märkligt att de som framför synpunkter på vårt förslag inte har satt sig in i det utan bara tycker till. Lars Marcus och Alexander Ståhle (21/1) påstår till exempel att vi inte har vistelseytor vid vattnet, när det är precis det vi har. Vårt förslag går ut på att gräva ner tunnelbanan och därmed återge hela området runt Slussen dess naturliga nivå längs kajerna. Låga horisontella broar kan byggas, istället för den lutande åttafiliga motorväg som Stockholms stad planerar mellan Slussen och Gamla stan. Tillgängligheten för gående och cyklister ökar. Strömmen friläggs. En ny vacker plats skapas vid vattnet nedanför Södermalmstorg med kvällssol. Den platsen skuggas idag av den bullriga t-banebron. Stadsmuseet återfår sin rättmätiga position som ett landmärke från Saltsjön.
Vårt förslag ”Ny syn på Slussen” visar att detta är både tekniskt och ekonomiskt möjligt. Det har fackgranskats av Klas Cedervall tillsammans med professor Håkan Stille på KTH. Våra beräkningar har granskats av flera experter på samhällsekonomiska kalkyler. Hela det unika stadsrum som Slussen är återställs med förslaget. Samtidigt moderniseras och effektiviseras tunnelbanan och översvämningsrisken försvinner. I motsats till vad som sägs i flera inlägg (bland annat Bosse Bergmans, 10/1) visar professionella beräkningar att det inte blir dyrare än att lappa och laga på den gamla trafikstrukturen och att bygga upp gigantiska betongdäck på Slussen.
Om staden och landstinget inte tar tillfället i akt och ta bort den fula t-banebron mellan Slussen och Gamla stan permanentas den och därmed i realiteten även Centralbron eftersom den vilar på tunnelbanan. I generationer framåt kommer vi att få leva med en omodern och starkt förfulande trafiklösning mitt i stadens medeltida kärna. Möjligheten att återta det unika vattenrummet och Riddarholmskanalen försvinner. Ska det bli vår tids arv till kommande generationer?
Monica Andersson är stadsplanerare, f d stadsbyggnadsborgarråd och en av de fem ”idealister” som står bakom det alternativa förslaget ”Ny syn på Slussen”.
SvD Publicerad: 26 januari 2009, 09.45. Senast ändrad: 26 januari 2009, 09.54
NATURSKÖNT. Om vi inte tar tillfället i akt och gräver ner tunnelbanan får vi i generationer leva med en omodern och förfulande trafiklösning mitt i stadens medeltida kärna. Det skriver Monica Andersson, företrädare för det alternativa förslaget.
Slussen präglas av en säregen naturskönhet. Mötet mellan Mälaren och Saltsjön, mellan Söders förkastningsbrant och Gamla stans låga näs ger platsen dess unika karaktär. Slussen är också osedvanligt rik på kulturhistoriska värden: Stockholms medeltida kärna i Gamla stan, 1600-talsmiljön på Riddarholmen, stadens fronter mot vattenrummen. Det är dessa omistliga värden av riksintresse som borde utses till världsarv, inte en uttjänt trafikkonstruktion (som Jöran Lindvall hävdar i sitt inlägg, 19/1).
Det var inte länge sedan det rådde en bred politisk enighet om att Centralbron borde förläggas i tunnel. En statlig utredning tillsattes, Riddarholmskommittén. Kommittén satte upp ett långsiktigt mål med en ombyggd tågbro i ensamt majestät längs en återskapad Riddarholmskanal.
Ombyggnaden av Slussen borde vara föremål för en minst lika grundlig utvärdering. Tunnelbanan mellan Slussen och t-centralen är idag en flaskhals som står i vägen för en utökning av turtätheten. Tunnelbanan lever dessutom under hot om översvämning. Professor Klas Cederwall på KTH menar att hela vattenområdet runt Gamla stans t-banestation borde klassas som en damm med högsta skyddsklass.
Slussen kommer att bli en stor grop när området grävs bort för den nya grundläggningen. Då öppnas ett unikt tillfälle, som inte kommer igen på minst ett sekel. Då är det möjligt att i en ”bypassoperation” gräva ned tunnelbanan mellan Slussen och Gamla stan. Stockholm kan få en toppmodern t-bana i nätets absoluta centrum som svarar mot den kraftiga befolkningsökning som väntas. Dessutom kommer t-banetrafiken att kunna hållas igång under byggtiden.
Det är märkligt att de som framför synpunkter på vårt förslag inte har satt sig in i det utan bara tycker till. Lars Marcus och Alexander Ståhle (21/1) påstår till exempel att vi inte har vistelseytor vid vattnet, när det är precis det vi har. Vårt förslag går ut på att gräva ner tunnelbanan och därmed återge hela området runt Slussen dess naturliga nivå längs kajerna. Låga horisontella broar kan byggas, istället för den lutande åttafiliga motorväg som Stockholms stad planerar mellan Slussen och Gamla stan. Tillgängligheten för gående och cyklister ökar. Strömmen friläggs. En ny vacker plats skapas vid vattnet nedanför Södermalmstorg med kvällssol. Den platsen skuggas idag av den bullriga t-banebron. Stadsmuseet återfår sin rättmätiga position som ett landmärke från Saltsjön.
Vårt förslag ”Ny syn på Slussen” visar att detta är både tekniskt och ekonomiskt möjligt. Det har fackgranskats av Klas Cedervall tillsammans med professor Håkan Stille på KTH. Våra beräkningar har granskats av flera experter på samhällsekonomiska kalkyler. Hela det unika stadsrum som Slussen är återställs med förslaget. Samtidigt moderniseras och effektiviseras tunnelbanan och översvämningsrisken försvinner. I motsats till vad som sägs i flera inlägg (bland annat Bosse Bergmans, 10/1) visar professionella beräkningar att det inte blir dyrare än att lappa och laga på den gamla trafikstrukturen och att bygga upp gigantiska betongdäck på Slussen.
Om staden och landstinget inte tar tillfället i akt och ta bort den fula t-banebron mellan Slussen och Gamla stan permanentas den och därmed i realiteten även Centralbron eftersom den vilar på tunnelbanan. I generationer framåt kommer vi att få leva med en omodern och starkt förfulande trafiklösning mitt i stadens medeltida kärna. Möjligheten att återta det unika vattenrummet och Riddarholmskanalen försvinner. Ska det bli vår tids arv till kommande generationer?
Monica Andersson är stadsplanerare, f d stadsbyggnadsborgarråd och en av de fem ”idealister” som står bakom det alternativa förslaget ”Ny syn på Slussen”.
